 Tillbaka till forumarkivets förstasida |
Skriv ett inlägg  |
Genvägar till inlägg:
080220 |
080221 |
080221 |
080221 |
080221 |
080221 |
080222 |
080225 |
080225 |
080226 |
080227 |
080228 |
080228 |
080228 |
080229 |
080229 |
080229 |
080316 |
080316 |
080316 |
080318 |
|
 |
|
iscu
skrev 080220:
| - Det har visat sig (iaf min erfarenhet) att det finns skarpa gränser i kunskap mellan olika lagrum.
Länsstyrelsernas s.k. inspektörer är ofta f.d. socialsekreterare och kan sin SoL, och oftast bara den.
Samma förhållanden existerar inom Länsrätter och t ex hos JO.
Där sitter särskilda grupper med jurister och jobbar inom och med sina egna avgränsade områden. Vissa jobbar med SoL, dvs kommunala ärenden (ek. bistånd, LSS, LVU, LVM, osv), och vissa andra jobbar med ALF och AMS, och det statliga området öht.
Och sällan mötas de två.
De bidragshandläggare som jag har haft kontakt med har alldeles själva skapat en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen (ALF), i motsats till både nuv. och f.d. regering, dvs att efter 300 dagar med A-kassa ska den arbetssökande gå på försörjningsstöd, och sättas i kommunala åtgärder.
Dessa beslut går lätt igenom både hos Länsstyrelse, Länsrätt och JO därför att dessa inte behärskar båda ämnesområdena med tillhörande lagrum.
Detta är synnerligen otillfredsställande i dagsläget då flera olika sorters myndigheter förs samman i samma lokaler.
Det betyder att medborgarna själva måste vara eller måste bli väldigt duktiga på alla områden för att kunna hävda sina rättigheter. |
|
fundersam
svarade 080221:
| - Hej Iscu!
Vad är det för kommunala åtgärder som de arbetssökande sätts i?
Jag tänker att om de hamnar i åtgärder blir det svårt att aktivt söka vanliga jobb för de är ju fortfarande arbetslösa och en åtgärd anses väl vara tillfällig och inget en person ska behöva år efter år.
Leder dessa åtgärder verkligen till att personerna får så kallade riktiga jobb?
Du verkar ha koll så jag skulle bli tacksam om du kan svara. |
|
Sara
svarade 080221:
| - Det får väl ändå anses ganska normalt att de som arbetar enligt en lagstitning kan just den, och inte de andra. Det krävs väldigt specifika kunskaper för att man ska klara att arbeta i olika yrken. Invider på socialtjänsten kan såklart inte "allt" på samma sätt som en urolog sällan utför steloperationer.
På mindre kontor gör alla mer av allt, kanske liknar det hur sjukvården fungerar på vårdcentraler.
Det är min upplevelse att man kan de lagar man behöver. Jag är inte alls säker på att du har fel i hur en del saker fungerar i verkligheten men i så fall tror jag att de som arbetar med frågorna har kunskap om hur man ska tolka lagarna, förarbeten och praxis.
Sedan kanske du och jag och alla andra kan tycka att det är improduktivt, cyniskt eller allmänt dåligt men jag har svårt att tro att man är så dålig att rekrytera folk så att man inte kan följa gällande lag. |
|
iscu
svarade 080221:
| - Svar till Sara.
Tyvärr är det så, bidragshandläggare kan i huvudsak enbart SoL 4:1, och SoL 4:4, och de har inte den lilla och blekaste aning om den nationella statliga arbetsmarknadspolitiken, dvs lagar, förordningar och föreskrifter som existerar inom just det området.
Sedan finns det naturligtvis handläggare som inte låtsas veta, för att få igenom sin vilja, eller för att skyla över begångna fel. |
|
iscu
svarade 080221:
| - Svar till Fundersam
Som arbetssökande har du vanligtvis först a-kassa i 300 dagar (tidigare t.o.m. i upp till 600 dagar), och sedan så kallat aktivitetsstöd inom ramen för en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd (betalas ut av f-kassan), tills du erhållit ett arbete.
Har du haft en inkomstrelaterad a-kassa finns ingen bortre parentes i försäkringssystemet i Sverige.
En bortre parentes har diskuterats av båda de politiska blocken, men har alltid slopats efter påtryckningar av t ex facken.
Övriga arbetssökande grupper blir antingen "försörjda" privat eller av kommunen.
Vissa kommuner anordnar även "åtgärder" för de arbetssökande, ofta i ett utsållningssyfte, eller i ett avskräckningssyfte, enligt utvärderingar från bl a Växjö universitet.
Då hänvisar man i besluten till SoL 4:4 resp. 4:5 gällande ungdomar t. o. m. 24 år, eller i vissa mycket särskilda arbetslöshetsfall på äldre än 24 år, med ett stort behov av en "kompetenshöjning", det kan t ex vara svenska för invandrare.
En del kommuner använder istället helt godtyckligt och olagligt SoL 4:1 i sina beslut om åtgärder resp beslut om avslag på bidrag.
Vissa kommuner har inte heller någon särskild eller ordentlig koll på orsakerna och dito koder för behovet av ett kommunalt försörjningsstöd för personerna.
Därför tvingas kommunala medborgare betala skatt för bidrag och för åtgärder till helt fel målgrupper, som istället staten har ansvar för.
Statens inkomstskatter kommer i huvudsak från landets företag och från löneskatter på över ca 25-26 000 kr/mån.
Kommunernas inkomster av skatter kommer från "vanliga" löntagare. |
|
fundersam
svarade 080221:
| - Tack för ditt svar men jag undrar vad det är för åtgärder socialtjänsten kan erbjuda personer över 24 år och som är högutbildade? Jag har en teologie kandidat examen vid göteborgs universitet och även journalistutbildning vid göteborgs universitet. Har svårt att få jobb då jag inte blivit antagen som prästkandidat och inte heller har de rätta politiska åsikterna för att kunna jobba som journalist. Jag har även utbildning som undersköterska men klarar inte av tunga lyft och den psykiska belastning det innebär att jobba inom vården. Nu pratar min socialtjänsthandläggare om att hon skrivit upp mig på någon lista för åtgärder inom kommunen. Jag undrar vad det innebär. Kompetenshöjande verksamhet som att jag ska lära mig svenska kan det ju knappast handla om. |
|
iscu
svarade 080222:
| - Svar till fundersam
Nu vet jag ju inte var du bor, men i storstäderna finns det nog ingen kommunal bidragshandläggare som bryr sig vilken bakgrund du har.
Kommunerna erbjuder en B-arbetsmarknad, där du som en extra kraft får göra diverse olika "praktik-arbeten".
Du har även rätt till att få gå i den statliga åtgärden Jobb- och utvecklingsgarantin via AF, se SFS 2007:414. |
|
Sara
svarade 080225:
| - fundersam; Du skriver om myndigheter men; Vill du något själv?
Vad vill du ska hända? |
|
Soc.handläggare
svarade 080225:
| - Sara, vad vill du själv?
Undertexten saknas. |
|
Sara
svarade 080226:
| - Nej, jag förstod inte inlägget!
Du och andra i socialtjänsten jobbar ju för de som är utsatta. Inte de som har egen resurser (och dit räknas väl förmåga?)
Journalist är det långt ifrån alla som kan försörja sig som. (i jämförelse med hur många som finns) Att inte kunna försörja sig som journalist kan knappast innebära att man är berättigad till någon hjälp.
Och jag förstod inte varför det stod om politik. Varför skulle arbetet behöva vara politiskt?
Det kan ju aldrig vara meningen att folk ska kunna utbilda sig till något och sedan få hjälp från samhället bara för att man inte får ett jobb inom just det området!
Om man har förmåga att studera, men inte kan få ett jobb med de kunskaper man har. Då får man väl tillägna sig nya, eller? |
|
fundersam
svarade 080227:
| - Problemet har ju varit och är fortfarande så att människor uppmuntras att studera för att arbetslöshetssiffrorna ska kunna hållas nere.
Självklart studerar alltid de som har förmåga att studera (de som kan tillägna sig kunskaper), de andra kommer ju inte ens på tanken att studera.
När sedan studierna är avslutade och en person sitter med studielån upp över öronen utan att få jobb, ska den då straffas för att den vågade (vilket många inte vågar) ta steget ut i det okända genom att omskola sig?
Som vanligt ska individen straffas för politikers och makthavares dumhet att varje år öka antalet högskoleplatser samtidigt som kvaliten på utbildningarna blir sämre. Alla ska gå på högskola (ha möjlighet) har varit sossarnas motto de senaste femton åren. Visst, toppen att alla får möjligheter men sedan då? När de kommer ut i verkligheten och inser att utbildningarna de läst kanske inte är så efterfrågade. Detta förändras nämligen i en rasande takt. Du kanske påbörjar en utbildning på fyra år för att det då sägs vara ett bristyrke. När dessa fyra åren har gått och du har tagit din examen så är det plötsligt inget bristyrke utan det finns hur många utbildade som helst. Då står du där med lång näsa och får kämpa med näbbar och klor för att få jobb med en dräglig lön. Får du inget jobb med en lön så att du kan betala tillbaka dina studieskulder är det givetvis ditt eget fel.
Det har de senaste åren varit en hel del debatter om det tragiska i att högutbildade invandrare i Sverige inte arbetar med det de är utbildade för. Istället kör de taxi, spårvagn eller jobbar som städare etc. Dessa invandrare har högskoleutbildning från sina hemländer och är inte skyldiga den centrala studiemedelsnämnden i Sverige några pengar alls vilket de som har utbildat sig i Sverige i regel är (om inte föräldrar eller andra anhöriga supportrat dem).
Det är en stor skillnad som ingen pratar om eftersom det råder tabu inom vissa områden idag.
Som socialbidragstagare kan du antingen vara sjukskriven eller arbetssökande. Är du arbetssökande och vänder dig till arbetsförmedlingen är du definitivt inte prioriterad om du inte uppbär någon form av a-kassa. Om du har a-kassa så jagar de livet ur dig (enligt arbetslösa jag känner). Med andra ord skiter AF i människor som är arbetslösa och lever på ekonomiskt bistånd. Ändå tvingas de som lever på ekonomiskt bistånd (under kategorin arbetslösa) att ha kontakt med arbetsförmedlingen trots att socialbidragstagarna inte finns med i statistiken över arbetslösa eller sjukskrivna. Arbetsförmedlingens anställda lyfter inte ett endaste finger utan tar sitt köttben och går. Detta är ett stort övergrepp mot människor som har slagits ut från hela försäkringssystemet som de varit med om att betala eller fortfarande betalar för.
STATSKUPP:NU
|
|
Sara
svarade 080228:
| - Du skämtar! Bara för att man har utbildat sig till något är man väl inte för fin för att ta andra jobb. Under tiden man studerade hade man privilegiet att lära sig något nytt. Ska samhället verkligen ta hand om de som inte fick de jobb de ville ha? |
|
iscu
svarade 080228:
| - Håller med dig till 100 % "fundersam".
Regeringspropparna under andra halvan av 90-talet pratade bara om ett stort ökat antal utbildningplatser.
Själv pluggade jag på 60-och 70-talet med lån, och "omskolade" mig på 90-talet också med lån.
Men, det jag önskade göra "stoppade" arbetsförmedlingen på sitt sätt.
Och så utförsäkrades jag efter 300 dagar a-kassa, därefter har arbetsförmedlingen i princip totalstruntat i mig.
De gör verkligen inte skäl för den skattebaserade lön de har.
Att dessa totalnegligerar arbetssökande med kommunalt ek. bistånd har Tapio Salonen skrivit mycket om.
Läs om det på google, vad han skrivit
För övrigt tror jag inte nicket "Sara" alls vet vad hon/han pratar om, så det är inget att bry sig. |
|
iscu
svarade 080228:
| -
Tillägg.
Jo, de finns med i statistiken, ofta i kolumnen "övriga" underförstått "med förhinder", typ läser SFI, eller är "handikappade" i något avseende.
ALLA gamla fördomar från 50-talet lever kvar fast det är år 2008.
Själv skulle jag ha haft ett skattebaserat och pensionsgrundande aktivitetsstöd sedan länge, i relation till min tidigare inkomstrelaterade a-kassa (den högsta), vilken både AF och kommunen både försummat och underlåtit i sin handläggning. |
|
fundersam
svarade 080229:
| - Det finns i regel en anledning till att människor omskolar sig eller börjar studera. Ofta handlar det om att de av olika anledningar inte kan arbeta inom det tidigare området. Alltså inte om att de är för fina för att ta vilka arbeten som helst!! Då hade de inte behövt studera/omskola sig och ta studielån som ska betalas tillbaka och där ränta läggs på varje år om de inte får ett arbete med en inkomst som gör att de kan börja betala tillbaka.
För egen del ansökte jag nyligen hos AF om att få gå en vidareutbildning (en kurs på två veckor) inom mitt yrkesområde men fick nej med motiveringen att de som redan arbetade och uppbar lön inom området, hade förtur. Man kan fråga sig hur mycket de var i behov av kursen.
Iscu, du har rätt! Sara vet knappast vad hon talar.
|
|
iscu
svarade 080229:
| - Till "fundersam".
Jag har 3 olika yrkesområden, varav 2 fortfarande är gångbara.
Att jag "skolade om mig" på 90-talet var enbart för att uppfylla en gammal dröm.
Jag sökte också en kortare kurs hos AF, men fick nej UTAN en motivering.
Hade jag fått gå den kursen hade jag haft ett jobb för 1 år sedan. |
|
iscu
svarade 080229:
| - Till "fundersam". Ett tillägg.
Ett annat mycket Oetiskt förfarande är att IAF, som är tillsynsmyndighet för f.d. AMS/LAN/AF, granskar enbart AF-ärenden som har en koppling till någon a-kassa, och alltså inte ärenden som är kopplade till arbetslösa vilka som rätt eller fel går på kommunalt ek. bistånd.
JO och JK är ju dessutom ganska tandlösa i det sammanhanget också.
Och på Länsstyrelserna sitter ofta lojala f.d. socialarbetare och f.d. bidragshandläggare.
Och Länsrätterna lever ofta med samma gamla fördomar som den övriga delen av befolkningen beträffande "socialbidarg".
Så arbetslösa med kommunalt ek. bistånd är i princip rättslösa i det svenska samhället. |
|
iscu
svarade 080316:
| - Den skarpa gränsen finns exakt i lagrummen, och uppenbarligen även när det gäller kunskapen om den inom vars och ens lagrum/arbetsfält, men i övrigt tycks det flyta runt.
Alla arbetslösa har rätt att vända sig till den statliga arbetsförmedlingen (vilken förmedling som helst), som är en nationell myndighet för arbetsmarknadspolitiken i Sverige, och få ta del av dess skattebaserade service.
Försörjningsgrunden för arbetslösa kan dock variera.
De olika grupperna är då:
- Privatförsörjda (från egen eller annans kapitalkälla)
- A-kassa (de som har kvalificerat sig till en inkomstrelaterad A-kasse-ersättning eller en dito grundersättning).
- Aktivitetsstöd vid en statlig åtgärd, eller efter en utförsäkran.
- F-kassa (sjukskrivna arbetslösa)
- Övriga: kommunalt försörjningsstöd
Eftersom både A-kasse-ersättning, grundersättning och aktivitetsstödet varierar från ett högsta till ett lägsta belopp, kan de arbetslösa med dito låga belopp komplettera detta med kommunalt f-stöd.
Politikerna månar (eller ska måna) om skattepengar, både statlig skatt och kommunal skatt.
Anställda i sin tur månar vanligvis om sina respektive arbetsuppgifter och sitt ev. fortsatta levebröd.
Rickard Ulmestig (Växjö) skriver om behovet av att proffs handlägger arbetslöshetsfrågor.
Vilka är då (eller snarare bör vara) proffs i det sammanhanget?
Ledarskapet synes idag vara uppdelat utifrån den arbetslöses försörjningsgrund (och då naturligtvis den korrekta grunden), medan statligt och kommunalt anställda gärna ser ett delat ledarskap vilket då riskerar att ske utifrån ett allmänt godtycke och bristande kunskaper i respektive lagrum.
|
|
Rosita
svarade 080316:
| - Den nya kommunallagen som infördes i början av 90-talet innebar att kommunerna gavs ansvar för allt mer angelägenheter som tidigare var statens ansvar. Med andra ord lastade staten över sitt ansvar på kommunerna och det skulle bli sååå bra med decentralisering då fler (de som styr kommunerna) skulle få vara med om att bestämma. Tyvärr blev det ju inte så bra för kommuninvånarna som fick höra/fortfarande får höra att det saknas pengar. Summan som kommunerna får från staten är uppenbarligen inte tillräcklig för kommunerna ska kunna ta hand om allt.
Detta skifte har försatt kommunen/socialtjänsten i en maktlös position där piskan viner hejdlöst utan att någon vågar ifrågasätta. De som arbetar inom kommunen/socialtjänsten kan inget annat göra än att piska på kommuninvånarna (om de vill behålla jobben). SPARA, SPARA, SPARA är vad som rörs sig i deras tankar.
Då hamnar de arbetslösa (etniskt svenska) med ekonomiskt bistånd längst ner på skalan. AF (statlig myndighet) har frånsagt sig ansvaret och socialtjänsthandläggaren (Josefin xx som dessutom är rädd för att förlora jobbet) ser det inte som sitt ansvar att ta på sig AF,s uppgifter.
Sammanfattning: Kaos och lidande men ingen vill (kanske inte ens kan) ta på sig ansvaret.
Då bollas människor som inte passar in i detta underbara samhälle runt. Du måste gå till AF säger Josefin xx. Men AF kan inte erbjuda något jobb säger den hjälpsökande och tillägger, jag tillhör inte den kategori AF satsar på i dag eftersom jag är född i sverige och har svenska föräldrar. Jag har även blont hår.
|
|
iscu
svarade 080316:
| - Vad gäller arbetslösa är det reglerat i lagar, förordningar och föreskrifter, t ex SoL 4:4, samt t.o.m. november år 2007 KUP och UG (program för arbetslösa ungdomar), vilka nu övergått i statlig regi.
Innan olika "Jobb-centra" infördes i en del kommuner skulle VARJE bidragshandläggare ha kontakt med AF avseende sina arbetslösa klienter. Detta skedde dock sällan eller aldrig. Och AF i sin tur prioriterade/prioriterar i huvudsak enbart kontrollfunktionen över A-kasse-kunderna.
Då skickade istället en del kommuner och stadsdelar iväg några bidragshandläggare till något AF:s lokaler, och kallade det för "samarbete".
Bidragshandläggarna kan dock inte arbetsmarknadslagarna, och Af personalen behärskar inte SoL.
Så det blev i princip bara misch-masch och pannkaka i slutänden, d.v.s. praktikplatser på en B-arbetsmarknad. |
|
elisabeth
svarade 080318:
| - Det är svårt att tillhöra en grupp som är marginaliserad. Det är tråkigt att se att någon som upplever sig tillhöra en svag grupp, sparkar på en annan svag grupp.
Det finns all anledning att stanna upp och fundera över hur vill vill att vår arbetsmarknad ska fungera, för vem? Jag tvivlar inte över att invandrare har svårare att komma in på arbetsmarknaden än "Svensson". Men det är sant att det finns många "Svensson" som inte heller får vara med, på riktigt.
På arbetsmarknaden har vi tex en grupp som har en enormt svår sits i de hemlösa. Funktionshindrade har det också knepigare än "Svensson". Speciellt psykiskt funktionshindrade. Med stigande ålder krymper dessutom handlingshorisonten än mer. (Det finns många fler!)
Alla är lika viktiga och någonstans är jag kanske tacksam att jag inte sitter som politiker och ska avgöra vem som ska få vara med eller inte! |
|
|
|
|
|
Tillbaka till forumarkivets förstasida |
|
Skriv ett inlägg |
