I forumarkivet ligger de diskussioner som inte har haft några inlägg på tre månader. Du kan fortfarande läsa diskussionerna och skriva nya inlägg.
De nya och pågående diskussionerna hittar du här.
|
| | 
|
 |
|
kränkningar av socailtjänsten...
 Tillbaka till forumarkivets förstasida |
Skriv ett inlägg  |
Genvägar till inlägg:
081116 |
081217 |
081220 |
090123 |
090321 |
090424 |
|
|
|
|
Mamma
skrev 081116:
| - I år fick socialtjänsten in en anmälan från förskolan om mig, man trodde inte att jag hade mått så bra. Dock vill jag säga att finns inget om att jag skulle missköta mitt barn eller något liknande.
Det hela började i en konflikt med barnomsorgen som jag stod helt ensam i, utan någon som helst stöd. Jag vill även påpeka att jag var orolig över mitt barns välmående på förskolan.
I alla fall så fick jag kontakt med två socialsekret. och de ansåg att jag inte mådde bra, så man kontaktade fadern till barnet. Fadern hade inte träffat mig på månader då han hämtat och lämnat barnet på förskolan och han kom överens med socialsekret. att jag inte mådde bra pga en släktings plötsliga insjukande i en sjukdom.
Man var på väg att skicka hem en läkare till mig men jag fick först tala med han i telefon och jag frågade han om han visste vad det handlade om och det gjorde han inte. Sedan fick jag tala med ene socialsekret. i telefon och då hör jag fadern, läkaren och den ene socialsekret. skratta i bakgrunden. Vad finner man det komiska i den här allavrliga situationen?
Man föreslog att barnet skulle hem till fadern och jag kunde inget annat än att säga ja eftersom jag ansåg att man hade redan tagit beslut om mitt mående utan min åsikt.
Den ene socialsekret. ville köra upp mig till psykatrin, vilket den gjorde. Jag var djupt chokad över händelsen och visste inte hur jag skulle hantera den.
Väl uppe på psykatrin sa socialsekret. till mig att han skulle prata först för att intyga de om mitt dåliga välmående. Jag gick med på det eftersom jag var fortfarande chokad av händelsen och ifrågasatte mig själv om det var något fel på mig!?
Läkarna på psykatrin kunde intyga att det inte var så.
Jag vill även påpeka att jag ALDRIG haft några psykiska problem.
Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen så jag valde att ringa ploisen och där fick jag möjlighet att prata med en högre uppsatt polisman. Han gav mig fleras betryggande ord och föreslog att jag skulle kontakta Länsstyrelsen. Sedan tog han även namnet på socialsekret., han nämned även att han tyckte att deras agerande var fegt och klumpigt.
Jag försökte att nå socialsekret. följande vecka därpå men den fanns inte anträffbar i början av veckan trots att den hade lovat det.
Jag var i kontakt med Länsstyrelsen och blev uppringd därifrån några gånger.
Socialsekreteraren sa till mig i luren "att jag är värd som mycket mer värd än att var moder" .
Jag kände mig kränkt!
Jag berättade för socialsekret. att jag skulle hämta barnet på förskolan, då sa den "men då omhändertager vi barnet".
Jag blev mer än kränkt vid detta tillfället, JAG SOM ALDRIG HAFT PSYKISKA PROBLEM, HAR ETT ARBETE, DRICKER INTE ALKOHOL,ANVÄNDER INTE DROGER!
Ännu en gång tog jag kontakt med Länsstyrelsen och först nu reagerade de genom att ringa socialsekret. och varna den. Dessutom fick socialsekr. ringa fadern och tala om han skulle bli tilldelad vite om inte barnet kom hem till mig igen. Dan efter kom barnet hem till mig och han sa "mamma, jag trodde inte att du skulle komma tillbaka, jag trodde att du hade försvunnit" sedan sa barnet även "pappa har sagt att mamma får skylla sig själv".
Man har sagt efteråt att det har blivit missuppfattningar men varför har man inte lyssnat på mig?
Jag har tagit hand om mitt barn i storts sett på egen hand sedan barnet föddes, i snart fyra år.
Fadern har varit frånvarande i flera perioder av barnets liv, han äter antidepressiva tabletter och är sjukskriven. Man har aldrig gått in och titta på faderns välmående trots att han har ett mönster som visar på att han tar till flykt.
Jag är tacksam för att Länsstyrelsen gick in och sa att "nu får det var nog". Men känner mig fortfarande kränkt och det kommer alltid att ligga mig "hårt" om hjärtat men förstår att mitt barn har glömt det.
|
|
elisabeth
svarade 081217:
| - Tack för att du delar med dig med din berättelse!
Det finns många delar i det du beskriver där du farit illa.
Till exempel där du skriver att du får veta att du är mer än en mamma. Den som säger det vill kanske visa empati och hur stor förståelse han eller hon har för den anträngda situationen det kan innebära att vara ensamstående med huvudansvaret vilande på sina axlar. Men det som säger tar inte hänsyn till de maktförhållanden som finns er emellan.
Det verkar också som att allas omsorger för ditt barn missat målet. Du oroar dig för hur ditt barn har i barnomsorgen. De i sin tur, oroar sig för att du bär ett för stort lass då någon i din närhet insjuknat. Psykiatrin, polisen, Länsstyrelsen verkar vara de om kunnat ge dig stöd och hjälp.
Kränkningen är, som du skriver, ett faktum, oavsett goda intentioner eller ej. Och den kränkningen gjordes av socialtjänstens personal. Förskolan har gjort något bra! Om man misstänker att ett barn far illa ska man absolut anmäla det till socialtjänsten! Det är socialtjänsten som bedömer om det ska utredas vidare eller ej. Men det är sedan det blir knepigare för mig.
Du skriver att det började med att du misstänkte att ditt barn inte mådde väl i förskolan. Blev det överhuvudtaget utrett? För även om det slutat med att du får vara med ditt barn igen, och att pappan fortsätter sitt umgänge med barnet som tidigare så kvarstår ju vad som hände med din initiala oro för ditt barn! |
|
Mamma
svarade 081220:
| - Tack för din kommentar/svar.
Nej, man har inte tagit min oro på allvar och vid det här tillfället vågar jag inte att uttrycka min oro pga rädsla.
|
|
Ge inte upp
svarade 090123:
| - Det finns inom Socialtjänsten socialarbetare som aldrig borde ha fått en sådan tjänst. Jag anser att människor som saknar livserfarenhet, empati och klokhet ska gallras redan vid utbildningen. Jag har sett många exempel på slöa, slappa och likgiltiga socionomer.
Därför har du stackars mamma hamnat i denna situtation, istället för att soc.sekr hade stöttat dig både före, under och efter. Dom förvärrade istället din situation.
|
|
Anders L
svarade 090321:
| - Detta är inte den enda historien om personer som blir kränkta av personal inom socialtjänsten. Men min fråga är fortfarande varför inte statsmakten ingriper.
|
|
Dom glömda barnen
svarade 090424:
| - Man blir alltid, ofta kränkt av socialen
Föreningen Dom Glömda Barnen |
|
|
|
|
|
Tillbaka till forumarkivets förstasida |
|
Skriv ett inlägg |
|
| |
| |
|
