I forumarkivet ligger de diskussioner som inte har haft några inlägg på tre månader. Du kan fortfarande läsa diskussionerna och skriva nya inlägg.
De nya och pågående diskussionerna hittar du här.
|
| | 
|
 |
|
Hur gör Ni en SoL 11§§1,2 utredning?
 Tillbaka till forumarkivets förstasida |
Skriv ett inlägg  |
Genvägar till inlägg:
050327 |
050401 |
050526 |
050824 |
051011 |
091014 |
|
|
|
|
Fundersam mamma
skrev 050327:
| - Det framgår hur/när en handläggning skall påbörjas men ingenstans kan jag läsa mig till hur en utredning skall gå till.
Det måste väl ändå finnas en mall och inte att var och en får gå efter sina egna värderingar?
Varför jag frågar är för att jag själv är drabbad och vill ha upplysningar om hur pass omfattande en utredning skall göras, vad som är relevant och inte. Hur många gånger ska man träffa barnet och bilda sig en uppfattning osv.
Bakgrund:
Sedan åtskilliga år har jag till soc. klagat på att min fd. make 'köper' barnen, har inga regler osv. vilket skapar kaos för dom. Jag har ensam vårdnad. Problemen har lett till att ju äldre de blir destå mindre lyssnar de till mig utan lever för stunden utan tanke på konsekvenser.
Efter nyår 94, hamnar min då snart 15årige son i kriminella gäng och struntar i skolan. Skolans och mitt samarbete är bra. Gång på gång ropar jag på hjälp hos socialen utan resultat.
Svaret blir det finns ingen akt på barnen utan man nöjer sig med att anteckna mina 'klagomål' i min akt.
På våren säger då soc. sekr att jag ska kontakta det område jag tillhör sedan jag året innan flyttade. Hon förmedlar kontakten till den IFÖ ledaren. - Inget händer!
Han blir värre och värre och får till slut åtal och domar på sig, inget händer då heller mer än mitt tjat.
Sommaren 94 brakar mitt förhållande ihop och jag får fly hemifrån, jag ber desperat om hjälp även då att få ut karln eller hjälp till nytt boende, barnen far illa liksom jag som lever i psykisk press dels pga karln, men även strulet med barnen.
Inget händer!
Flyttar till grannområde i oktober, ingen hjälp har jag fått, sonen går endast ca 10% i skolan, den 2 år yngre har också stora skolproblem och behöver utredning.
I nov mår jag då så psykiskt dåligt av allt detta att jag säger till min kontaktperson att om jag tar livet av mig kanske dom får hjälp. Maktlösheten tär mer å mer på mig. Kontaktpersonen står lika maktlös hon och fattar ingenting.
Hon ringer iaf. upp soc och påtalar att det nu finns ett suicidalhot och då kommer en människa direkt och vi 3 träffas.
I 3 timmar försöker jag påtala situationen hur det är och hur jag ser att mina pojkar far illa och jag står maktlös. Jag behöver hjälp att styra upp dom och jag behöver hjälp för mig själv för att orka.
Mig är det ingen som brytt sig om.
Jag har fått tvinga soc att vara med på skolmöten för den yngre sonen för att de ska förstå - utredning pågår nu och de enda de kan hjälpa med är att sätta honom på skolhem. Väntetiden till neuropsykriatiska teamet är 1 år.
Den äldre som jag i dagarna fick 13 sidor utredningen på är fylld med svammel mest om mig.
Ingenstans finns det med min långa kamp att försöka få hjälp, däremot att jag är självmordbenägen.
Man påstår att skolan i oktober lämnat in anmälan för hans hälsa och utveckling. ?? Har pratat med skolan, dom har inte ens pratat med någon från soc om denna son. .. Däremot säger dom att jag bad dom göra en anmälan redan på våren för att något skulle hända, men att det inte blev av.
Sonen får läsa utredningen i den del han påstås ha uttalat sig. Det stämmer inte alls säger han. Han har endast träffat en person 2ggr ca 15 min. De la orden i mun på honom och han har inte sagt som det står.
För övrigt den personen som påbörjade ärendet, är inte ens kvar i fallet utan försvann efter ett par veckor.
Kort sagt hela handläggningen verkar var lika pannkaka som ärendet i övrigt.
Saken är då denna .. Först säger man att en 16åring är det inte lätt att hjälpa, men han har fått en kontaktperson och de tycker att det räcker som insats tills han begår mer dumheter.
Men så kom vi gemensamt på att om man nu bara kan erbjuda HVB skolhem till den yngre så skulle man en tid placera båda pojkarna där för att få till en likadan livsstruktur på dom. Jag skulle kunna få hjälp på ett bra sätt med att styra upp grabbarna.
'Lösningen' köpte jag - men inte upplägget att förvanska hela utredningen/bakgrund/syfte till placering.
Så åter till ursprungsfrågan:
Hur gör ni andra en utredning?
Finns det ingen mall, vilka frågor man bör belysa, hur pass ingående man bör lär känna barnet om man nu ska ska se till barnets bästa.
Hur vanligt är det att man hellre väljer placeringar istället för att sätta in stödåtgärder i familjen?
Gäller inte en mammas/förälders oro och larm som varning för att utredning skall göras. Måste den alltid komma från skola/utomstående?
|
|
socialarbetare
svarade 050401:
| - Svar till fundersam mamma
Ur led är tiden! Tycker som dig att det satsas för lite på att ge stöttning till föräldrarna och att det placeras på tok för mycket barn i Sverige idag! Jag är emot de system som byggts upp inom socialtjänst idag som bara ser till den byråkratiska biten med utredningar ,utredningar och att uppfylla det administrativa systemet istället för att möta människor där de befinner sig ... |
|
socionom
svarade 050526:
| - Hej, ville kommentera din förfrågan angående utredningar. Barnavårdsutredningar är svåra och ska vara omfattande, väldigt omfattande. Det finns litteratur du kan läsa där det står vad man ska ha i sin utredning och vad är etiskt korrekt....bara för att nämna vissa saker som står i litteraturen.
Tips på litt.: Handläggning inom socialtjänsten (Clevesköld, Lundgren, Thunved) |
|
Socionom
svarade 050824:
| - Det ser ut som du haft det jobbigt och kanske inte blivit riktigt bemött.Vårt nuvarande system inom socialtjänsten bygger på ett stenålders-tänkande där man istället för att lyssna på människor och hjälpa dem till självhjälp istället gärna "tar över"och ställer den det berör utanför och försöker därefter tvinga in vedebörandee i de lösniningar man har ramavtal på.Många socialarbetare har ett kreativt tänkande men som de plockas av i systemet.
Det pratas mycket om lösningsfokuserat arbetsätt men det kommer att slå igenom först när köttberget gått i pension dvs de som utbildades till socialarbetare under 60-70-talet.
Mvh
R Hood |
|
barnavårdsutredare i Malmö
svarade 051011:
| - Hej Fundersam mamma!
Det var ett långt inlägg, men jag svarar kort på din fråga. Ja det finns en mall att tillgå som vi alltid bör använda. En utredningsplan ska/bör alltid skrivas för att undertecknas av vårdnadshavarna. Syftet med planen är att öka rättsäkerheten, tydligheten och som jag ser det, etiken i socialt utredningsarbete. Det blir tydligt för föräldern, i detta fall dig.
I utredningsplanen fylle soc.sekr i syftet med utredningen, vilka frågeställningar som finns, vilken utredningsmetod, vilka referenser som behöv, tidsplan och slutligen datum för när utredningen beräknas vara klar (vanligtvis inom 4 månader). Det ska också framgå namn och tel till ansvariga soc.sekr.
Har du fått en utredningsplan? Om inte - begär den. Den ger dig tydligare struktur och känsla av samanhang.
Lycka till
Linda |
|
Pappisen
svarade 091014:
| - det e så här att soc gjorde en 1:11 utredning utan några grunder, det dom hade som underlägg var en polis rapport som var nerlagde sen länge (inte om mig) och jag undrar om dom verkligen får lämna ut den rapporten utan att meddela den andra parten? för mig är det mycket misstänksamt för att dom går till mig och säger att jag ska göra si och så utan några som helst grunder, så det jag undrar e om det får gå till på detta sätt? |
|
|
|
|
|
Tillbaka till forumarkivets förstasida |
|
Skriv ett inlägg |
|
| |
| |
|
