I forumarkivet ligger de diskussioner som inte har haft några inlägg på tre månader. Du kan fortfarande läsa diskussionerna och skriva nya inlägg.
De nya och pågående diskussionerna hittar du här.
|
| | 
|
 |
|
Har någon människa rätt att skaffa barn?
 Tillbaka till forumarkivets förstasida |
Skriv ett inlägg  |
Genvägar till inlägg:
070331 |
070403 |
070406 |
070407 |
070411 |
070412 |
|
|
|
|
Gaia
skrev 070331:
| - Har någon människa rätt att skaffa barn? Självklart, svarar du kanske. Men det är inte så självklart. Låt mig förklara.
Låt oss först se på en allmänt accepterad värdering beträffande framkallande av lidande. Har man rätt att tillfoga någon en ansenlig mängd lidande om man "gottgör det" med råge efteråt? Får man t.ex. vid en tidpunkt misshandla någon om man vid en senare tidpunkt ger så mycket pengar eller annan gottgörelse till den misshandlade att den misshandlade själv i efterhand på det hela taget anser sig ha "vunnit på" att bli misshandlad (t.ex. i betydelsen att den misshandlade gärna skulle bli misshandlad igen mot en lika stor summa gottgörelsepengar till)? De flesta anser nog att även om en person "vinner på" att först lida en hel del, för att sedan få ännu desto mer lycka, betyder det inte automatiskt att det var rätt att göra så att personen först led. Det är kanske en annan sak att komma överens med en person om att få misshandla honom/henne för en summa pengar; det kanske inte självklart måste vara fel; då är ju båda parter med på det från början. Men nästan alla anser nog att det är fel att utan förvarning misshandla någon som inte bett om att bli misshandlad, oavsett hur mycket man sedan gottgör den misshandlade. Skulle vi inte tycka så, skulle vi vara tvungna att avvakta med att straffa brottslingar tills de självmant har valt att gottgöra offret – något som kan dröja upp till en livstid. För om man straffar en brottsling, och denne senare gottgör sitt offer, har man ju straffat någon som inte gjort någon något fel (detta alltså utifrån en definition av rätt och fel som innebär att en lidandeframkallande handling inte är fel om den gottgörs vid ett senare tillfälle). Det vore en orimlig rättspraxis, och förmodligen enligt de flesta även en orimlig moral.
Nu till det här med att skaffa barn. Under ett normallångt liv får en människa oundvikligen utstå en stor mängd lidanden (då och då och/eller i perioder). Ingen människa får ett liv helt fritt från lidande, eller ens i närheten av det. Att skaffa barn är så att säga ett bergsäkert sätt att göra så att det barn man skaffar kommer att få en stor sammanlagd mängd lidande varteftersom dess liv förflyter. Det kommer visserligen förhoppningsvis att få sammantaget mer lycka än lidande under sitt liv. Men i det förra stycket konstaterade vi ju att även om en person "vinner på" att först lida lite, för att sedan få desto mer lycka, betyder det inte att det var rätt att göra så att personen led först. I synnerhet om den som får lida inte bett om att få lida. Handlingen att skaffa barn gör onekligen så att någon kommer att lida som inte bett om att få lida (och som inte hade lidit om man inte utfört handlingen att skaffa barnet i fråga). Hur kan det då vara rätt att skaffa barn, med tanke på att det säkerligen inte vore rätt att tillfoga någon redan existerande individ en sådan mängd lidande (och därefter en sådan mängd lycka) som ett barn som man skaffar kommer att få genom livet sammanlagt?
|
|
Nina
svarade 070403:
| - Du talar om rättspraxis men glömmer "Uppsåt"...
Jag har svårt att tro att man skaffar barn med uppsåt att orsaka barnen lidande.
Dessutom är det ju nte det faktum at man skaffar dem som orskakar lidandet. Däremot skulle de besparas lidande om man inte hade skaffat dom. |
|
Gaia
svarade 070406:
| - Angående uppsåt: Om A misshandlar B som en impulshandling i vredesmod, har A kanske inte uppsåtet att tillfoga B lidande, utan A kanske bara vill få utlopp för aggression. A kanske är fullständigt likgiltig inför hur B påverkas av det hela - några tankar om hur B upplever det hela kanske inte alls finns med i A:s uppsåt. Ändå begår ju A ett brott, både moraliskt och juridiskt sett. Liksom misshandel kan ske enbart med uppsåtet att få utlopp för aggression, kan barnskaffande ske enbart med uppsåtet att få utlopp för viljan att ha barn, utan en tanke på att man genom barnskaffandet ger upphov till lidande som inte annars hade uppkommit. Jag ser ingen principiell skillnad mellan de två fallen.
Du säger att det inte är det faktum att man skaffar barnen som orsakar barnens lidande. Jag håller inte med. Betänk något som du anser orsaka barns lidande. Ta förlossningen till exempel. Jag anser att eftersom ett barn oundvikligen kommer att lida vid förlossningen, kan skaffandet av barnet sägas vara orsaken till det lidandet lika väl som förlossningen kan sägas vara det. Om du slänger någon i havet så att han drunknar, är det visserligen havet, och inte ditt slängande av honom i havet, som slutgiltigt dödar honom. Men likafullt skulle man ju anse att din handling att kasta honom i havet orsakar hans död, lika väl som att havet orsakar hans död. På samma sätt orsakar barnskaffande det lidande som barnet tvingas uppleva vid förlossningen, lika väl som att förlossningen själv gör det. |
|
Nina
svarade 070407:
| - Fast då är det ju den mänskliga driften som orsakar lidandet... varför stanna vid \\\"skaffandet\\\"? Och vem ansvarar för den mänskliga driften? |
|
ISCU
svarade 070411:
| - En berättelse om Karl, Johanna och deras dotter Sara . . .
Länk.
|
|
Gaia
svarade 070412:
| - Nina, vad är \"den mänskliga driften\"? För mig är den många saker. Människor har många drifter. En del drifter leder till mestadels gott, en del till mestadels ont. Vi brukar lagstifta på ett sätt som får människor att bli återhållsamma med de sorters drifter som leder till mestadels ont. Vad är det för konstigt med det? |
|
|
|
|
|
Tillbaka till forumarkivets förstasida |
|
Skriv ett inlägg |
|
| |
| |
|
