Här kan du läsa om etik i socialt arbete.
Du kanske känner att du skulle vilja skriva en krönika. I så fall tar du kontakt med oss på info@socialetik.nu.
Krönikören är alltid en person som vi på socialetik.nu vet vem det är (du kan stå anonym på sidan ändå) detta för att kunna försäkra oss om du är den du utger dig för att vara i krönikan.
|
| | 
|
 |
|
Etiska dilemman – ett sätt att synliggöra och konkret försöka lösa svårigheter i sitt arbete
Det finns inga universallösningar för att vara säker på att man handlar etiskt riktigt. Det är rimligt att anta att etiskt riktiga handlingar inte är något som bara uppstår av sig själv. Att chansen för att det ska bli bra ökar när man reflekterar med andra. Det finns däremot ingen garanti för att det blir bättre för att man reflekterar med andra. Historien är fylld av skräckexempel, där man inom en grupp legitimerat sitt eget handlande. Här följer olika dilemman som personliga assistenter ställts inför. De har haft uppdrag hos unga människor, under 18 år. De arbetade ensamma, utan handledning.
Mer om krönikören 
Det är ingen lätt uppgift att vara personlig assistent. Kraven är ofta både motstridiga och utmanande. De som arbetar ska vara någon annans ”händer och fötter”, hjälpa till med det som behövs men helst inte synas eller ta plats. När man är personlig assistent till en ung människa arbetar man för att de unga ska få en tonårsperiod som är så lik friska ungdomars som möjligt. Den personliga assistenten kan själv precis ha gått ut gymnasiet, men kan lika gärna ha egna barnbarn. Det är en grupp som ofta arbetar ensamma och utan handledning.
Hur hanterar man tex skolkning?
Ungdomen man är personlig assistent till bestämmer sig för att ta sovmorgon. Vad gör man? En förälder kan ju bestämma att barnet ska kliva upp, medan den personliga assistenten ska hjälpa ungdomen göra det den vill. Vad gör man ifall den unge/a tycker att det är tråkiga lektioner och bestämmer sig för att gå hem innan skoldagen är slut. Ska man kontakta någon? Får man kontakta någon? Vem kontaktar man och vad säger man? Vad gör man om den unge/a vägrar att kliva upp på morgonen? Var går gränsen för vad som är ett föräldraansvar och den personliga assistentens?
I skolan uppstår också situationer som kan vara svåra att hantera. Läraren kan uppfatta den personliga assistenten som en extraresurs (ibland för hela klassen) på ett sätt som inte stämmer med assistentens arbetsuppgifter. Hur gör man för att läraren ska ge brukaren den hjälp denne/a behöver? På vilket sätt påverkas brukarens självständighet av att ha en personlig assistent, hur eller vad kan man göra åt det?
Hur hanterar man droger och alkohol?
En annan situation, som uppstår ibland, kanske inte är så unik när man har med unga att göra. Men vad ska man göra när man stöter på det i sitt arbete? Vilken roll ska man ta? Assistenten får veta att de skulle med sin brukare på ”disco” men när de väl kommer iväg hemifrån visade det sig att den unge/a har tänkt ”festa” (dricka alkohol, eller pröva droger) Vad gör man? Gör man någon skillnad om det inte är alkohol utan droger eller ”hembränt”? Hjälper man brukaren att ”tjuvröka”, pröva röka? Är man säker på vad lagen säger?
Hur gör man när ”vanligt folk” sårar brukaren?
En berättade om när hon och brukaren var på stan och julhandlade (brukare är det ord man använder för de som har rätt till personlig assistans). Plötsligt säger någon förbipasserande; att ”sådana” borde inte få vara ute när det är så mycket folk på stan. Brukaren hörde det, blev ledsen, och undrade om det var något fel på henne/honom. Vad gör, eller säger man i ett sådant läge? Vad behöver man göra för att kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjorde ”rätt”?
Vilken roll har man/ska man ta, i en familj?
Det är en ovanlig situation för en familj att ständigt ha en extra person, som inte tillhör familjen, i sin närvaro. Hur påverkar assistentens närvaro föräldrarna, brukaren och syskon? Hur kan man, konkret, förhålla sig till det? Som personlig assistent hos en ung person får man stor inblick i familjens liv. Det kan vara frustrerande. Man upplever kanske att brukarens föräldrar, eller någon av dem, dricker för mycket alkohol. Vad gör man då? Vad får man göra? Vad ska man göra? Som personlig assistent hamnar man lätt i situationer där det kan vara svårt att dra gränser. Man ska kanske tex åka/gå någonstans med sin brukare och en av föräldrarna undrar om du kan ta med brukarens yngre syskon! Vilka faktorer spelar in i ditt beslut? Vad ska du göra? Vad får du göra? (Vet du tex vilka försäkringar som gäller?) Vad törs du göra? (är du tex rädd att förlora ditt jobb om du säger nej? Vet du vilka försäkringar som gäller om syskonet skulle skadas?)
Hur får man de kunskaper man behöver?
Som personlig assistent finns ofta ett behov av att förstå vad brukarens handikapp innebär på många olika plan. Min erfarenhet är att det ofta finns luckor. Man är kanske medveten om vilka fysiska/psykiska begränsningar som finns och kan regler som gäller tex sekretesslagen, arbetstidsregler osv. Men man vet mindre om hur funktionshindrades rättigheter ser ut (lagar, FNs standarregler osv.)
Ofta finns en kunskap inom gruppen, kring en brukare, och de bär kunskaper som gäller just den brukaren. Men ibland kan det bli så fel. Man har arbetat på ett visst sätt och efter ett tag blir det legitimt, för att man ”alltid gjort så”. En ung kvinna kontaktade mig, hon hade fått en anställning någonstans i Sverige som personlig assistent. Under introduktionen lämnades hon ensam med brukaren. Hon var yngre än honom och blev chockad när han ville att hon skulle hjälpa honom att tillfredsställa sig sexuellt. Hon var på ett nytt jobb, första dagen, hon var ensam, chockad. Och hon gjorde det han bad om. När hon kom hem till pojkvännen kunde hon inte bli klar över om hon varit otrogen eller inte. Skulle hon kunna berätta vad hon gjort? Hon hade ju sekretess. Vad som hände vet jag inte. Jag vet att hon sa upp sig. Och att chefen inte var överraskad.
Det är inte så att man behöver veta allt! Det kanske är viktigare att vara öppen för att ta reda på det vill man veta? Att få klart för sig vem man kan fråga? Jag har mött flera som inte känt till Lex Sara. Det är en lucka som är lätt att fylla genom att gå igenom just den lagen. Om du är osäker på vad som gäller, var inte rädd för att fråga! Endera kan alla ge dig ett svar men det troligaste är kanske att ni var fler som var osäkra!
Diskutera
Tidigare krönikor
|
| |
| |
|
