Här kan du läsa om etik i socialt arbete.
Du kanske känner att du skulle vilja skriva en krönika. I så fall tar du kontakt med oss på info@socialetik.nu.
Krönikören är alltid en person som vi på socialetik.nu vet vem det är (du kan stå anonym på sidan ändå) detta för att kunna försäkra oss om du är den du utger dig för att vara i krönikan.
|
| | 
|
 |
|
Den vakna mardrömmen - En insyn i verkligheten som den är
Utdrag ur anmälan mot Farsta stadsdelsförvaltning till Länsstyrelsen.
Titeln till denna artikel kommer från en kommentar från en arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen, vars spontana respons när hon hörde om detta ärende var: "Det låter som att vara i en vaken mardröm".
Det mest skrämmande med denna anmälan mot Farsta stadsdelsförvaltning är att detta antagligen är Socialtjänstens vanliga sätt att bemöta klienter, att bemöta människor som varken kan eller vågar hävda sina rättigheter och säga ifrån.
Mer om krönikören 
Enligt en dom i högsta domstolen är det fullt lagligt att offentligt kritisera personer med namn i sin yrkesutövning, men namnen på personalen inom Socialtjänsten nedan är borttagna och bara deras titel används, eftersom jag inte avser att hänga ut individuella personer - även om dessa personer naturligtvis har fullt ansvar för sitt arbete.
Den 15 augusti undertecknade jag en ansökan om försörjningsstöd till Socialtjänsten, som jag sedan la på brevlådan. Jag väntade mig naturligtvis att denna ansökan skulle vara framme efter helgen måndag 18 augusti.
När jag 29 augusti varken fått något svar ang. ansökan eller utbetalning börjar jag bli orolig, eftersom jag har en hyra att betala 31 augusti. I slutet av juli har gjorde jag också i samråd med Arbetsförmedlingen upp en handlingsplan, som innebär att fortsätta bygga upp det egna företag som jag arbetat med under beviljat Starta Eget-program under de senaste 6 månaderna samt att söka kompletterande arbeten.
Jag ringde dessutom Nordea för att undersöka om det finns någon registrerad utbetalning den 1 september, men det fanns inte. Detta gör mig ytterligare orolig, eftersom det innebär att jag inte kan fortsätta genomföra den överenskomna handlingsplanen med AF.
Jag ringer därför den ekonom på Socialtjänsten, som ansökan var ställd till. Hennes svar gör mig totalt mållös: ansökan har inte kommit in den 18 augusti, utan den har blivit diarieförd först 9 dagar senare den 26 augusti. Sedan har den dessutom blivit skickad vidare en socialsekreterare, som den 29 fortfarande inte har behandlat den. Och idag den 29 är hon borta på kurs. Min invändning att jag har en hyra att betala den 31 bemöter denna ekonom kort med att hon tyvärr inte kan hjälpa mig. Jag ber henne dock att ta fram ansökan och titta när den är daterad, vilket är 15 augusti. Samma dag som jag skickade den. Jag ber henne också om namn på närmaste chef, vilket är den vikarierande enhetschefen.
Vikarierande enhetschefen
Jag beskriver situationen för den vikarierande enhetschefen, som anser att Socialtjänsten inte har gjort något fel och att man behandlar en ansökan när den har kommit in.
Hon säger vidare att regelsystemet är att behandlingstiden för en ansökan är 7 dagar, för att kunna bedöma om en ansökan är komplett och för att kunna göra kompletterande undersökningar. Hon ser inte heller några möjligheter att göra en snabbare behandling av denna ansökan på grund av dessa exceptionella omständigheter med närmare 9 dagars försening i posten, vilket får som konsekvens att inte kunna fortsätta avtalad handlingsplan med AF och försening av hyresinbetalning.
När jag tar upp frågan om att försenad hyresinbetalning kan leda till vräkning, så tycker hon att detta inte är en nivå som hon vill diskutera och anser det vara "tid att avsluta samtalet". Hon säger att om man skött sina inbetalningar tidigare, så ska det bara vara att ringa till hyresvärden och informera om försenad betalning.
När jag kommenterar att detta skapar sådana psykiskt och fysiskt utmattande omständigheter, med försenad utbetalning och oro för försenad hyresinbetalning, att det försvårar mina möjligheter att fullfölja den handlingsplan som jag har utformat i samarbete med Arbetsförmedlingen, så säger hon att "detta är mitt eget val”.
Den vik. enhetschefen säger dessutom att jag helt enkelt har ringt till fel myndighet. Detta är postens fel och jag borde helt enkelt ta upp detta med posten, anser hon.
Hon uttrycker inte heller något intresse av att undersöka om denna försenade post också drabbat andra, eller att åtgärda denna situation, utan hon verkar utgå från att det är mitt individuella problem.
Hon avslutar med att säga att jag helt enkelt får återkomma efter helgen på måndag 1 september och prata med den socialsekreterare som ska behandla ansökan.
Posten
För att undersöka den vik. enhetschefens slutsats att detta är Postens fel, så ringer jag upp det lokala sorteringskontoret.
De kommenterar detta ärende med att säga att om ett brev blivit försenat till stadsdelsförvaltningen så borde ytterligare 500-1000 brev också ha blivit försenade, eftersom postsorteringen lägger all post till stadsdelsförvaltningen i stora säckar. Posten säger också att i sällsynta fall kan ett enskilt brev komma på avvägar och hamna t.ex. upp i Sundsvall, men detta brev skickas då vidare redan nästa dag till rätt adress.
Postens slutsats är att det inte är rimligt att ett brev kan ta närmare 9 dagar att komma fram.
Hyresvärd
För att undersöka den vik. enhetschefens påstående om att det bara är att ringa till en hyresvärd och be om anstånd med hyran och att detta inte skulle kunna leda till vräkning, så väljer jag en slumpvis hyresvärd i telefonkatalogen och ringer för information om deras generella policy när det gäller försenad hyresinbetalning.
Denna hyresvärd säger att de helt enkelt följer hyreslagen, vilket innebär att hyran ska betalas per den sista i månaden. Generellt ges inget anstånd med hyresbetalning. 6-10 dagar efter försenad hyresbetalning skickas inkassokrav ut. Efter 22-28 dagar tas kontakt med Kronofogden för avhysning.
När jag frågar om ärenden som drabbar tredje part t ex försenad utbetalning från Socialtjänst eller Försäkringskassa, så säger denna hyresvärd att man inte kan ta hänsyn till detta. Hon säger att man inte kan ta ansvar för vad andra instanser gör, eller om detta drabbar tredje part. Denna hyresvärd säger också att hennes erfarenhet är att Socialtjänst är väldigt dåligt informerade om detta.
Registrator
För att diskutera frågan om även andra klienter drabbats av försenad post, så ringer jag också registratorn på stadsdelsförvaltningen. Hon bekräftar att stadsdelsförvaltningen har haft problem med försenad och eftersläpande post. Hon rekommenderar mig också att prata med antingen enhetschefen (vars vikarie jag redan har pratat med) eller avdelningschefen.
Avdelningschefen
Till skillnad från den vik. enhetschefen, så ser avdelningschefen inte detta ärende bara som ett individuellt problem.
Han säger att det naturligtvis inte är bra att posten är försenad och att förvaltningens rutiner måste ses över, så att detta inte drabbar flera.
När det gäller försenad hyra säger han att man kan ringa till hyresvärden och förklara sin situation, för att få anstånd med hyran. Han säger också att det inte finns några möjligheter att göra en snabbare behandling av denna försenade ansökan.
Socialsekreteraren
Socialsekreteraren fick ansökan översänd från ekonomen den 26 augusti. Eftersom jag söker ekonomiskt bistånd för att bl a kunna betala hyra, så tycker man att denna ansökan den 26 augusti borde ha höjt en varningsflagga. Men socialsekreteraren har ännu inte behandlat ansökan den 29 augusti, och väljer i stället att åka på kurs denna dag.
Enligt reglerna är detta naturligtvis riktigt, eftersom behandlingen av en ansökan får ta 7 arbetsdagar dvs. i detta fall till den 3 september, men det får naturligtvis också konsekvenser för klienten.
Socialjouren
För att utreda om Socialtjänster har möjlighet att göra snabbare utbetalningar i exceptionella situationer, så ringer jag och pratar med Socialjouren som handhar akuta sociala situationer i Stockholm
Jag informerar kortfattat om detta ärende och den utredning som jag har gjort och Socialjourens spontana kommentar är "att detta låter inte bra". Detta är för övrigt precis vad jag själv tycker, men det är första gången någon inom Socialtjänsten bekräftar detta.
Socialjouren säger också att Socialtjänster har möjlighet att göra kontantutbetalningar i extrema situationer. Detta dementerades både av vik. enhetschefen och av avdelningschefen. Avdelningschefen sa att det överhuvudtaget inte fanns en "handkassa".
Även om en socialsekreterare skulle behandla ansökan direkt den 1 september, så skulle det med Socialtjänstens vanliga utbetalningssystem - som tar fyra dagar för utbetalning - innebära att utbetalning skulle ske först i slutet av veckan eller t o m efter helgen. Detta innebär att den försenade utbetalningen - som normalt brukar utbetalas 25 augusti - nu utbetalas först 2 veckor senare.
Jag kan inte låta bli att reflektera över att jag - som är universitetsutbildad, med både verbal och skriftlig förmåga tillsammans med social kompetens, förstår hur samhällets myndigheter fungerar och är van att ha med myndigheter att göra, har utbildning i kritisk granskning och att göra utredningar - får lägga nästan 5 timmar på att utreda detta ärende bland personer, företag och myndigheter. Jag får t.o.m. dubbelkolla stadsdelsförvaltningens uppgifter mot oberoende avdelningar inom Socialtjänsten, vilket visar att stadsdelsförvaltningen inte lämnat fullständiga uppgifter.
Det slår mig också att en person som inte har dessa kunskaper - och som kanske inte ens behärskar språket - har svårt att både veta vilka rättigheter som personen har och att hävda sig mot Socialtjänsten. Relationen till Socialtjänsten handlar också grundläggande om en beroenderelation, varför det kräver både mod, kunskaper och integritet att ifrågasätta Socialtjänsten. Möjligheterna att ifrågasätta och överklaga avslag på försörjningsstöd till Länsrätten är också en juridisk process, som kan ta upp till 6 månader till beslut. Detta ger en ny innebörd till uttrycket att rättvisa är för den som har råd. Min erfarenhet är också att en anmälan till Länsstyrelsen inte leder någonstans, utan att den ofta hamnar i en skrivbordslåda hos Socialtjänsten. Jag tror därför att det är befogat att tala om det välkända psykologiska begreppet "inlärd hjälplöshet" som en del av klientens relation till Socialtjänsten.
Socialsekreteraren
I telefonsamtal efter helgen den 1 september med socialsekreteraren, som är den person som ska behandla den försenade ansökan, så tar detta ärende en ny och överraskande vändning. Jag informerar henne inledningsvis om detta ärende och att jag gjort en anmälan till Länsstyrelsen.
Inledningsvis tycker socialsekreteraren också att det är konstigt att brevet med ansökan blivit försenad närmare 9 dagar, men sedan säger hon att "Min avdelning har inte fått någon information om försenad post". Mitt argument att delar av stadsdelen varit medveten om att post var försenad slår hon bara bort med att säga att "man får ta ansökningar i den takt som de kommer in".
Sedan tar detta ärende en ny och överraskande vändning: Hon säger att om jag är berättigad till försörjningstöd, så kommer det att betalas ut i veckan. Och om jag inte är berättad, så får jag information om hur att överklaga avslaget till Länsrätten.
Jag blir lika mållös inför denna nya information, som jag blev inför uppgiften att min ansökan försvunnit i posten i 9 dagar. Denna socialsekreterare har under de senaste 6 månaderna behandlat och beviljat mina ansökningar, men plötsligt är det tydligen inte säkert att jag överhuvudtaget är berättigad till försörjningsstöd längre.
Alla frågor om försenad hyra, att genomföra uppgjord planering i samråd med AF, hur detta ärende påverkar mig psykiskt och fysiskt och att en eventuell utbetalning är 2 veckor försenad, faller platt till marken inför möjligheten att jag kanske överhuvudtaget varken kan betala hyra eller fortsätta med den uppgjorda planeringen med AF.
Att överklaga ett eventuellt avslag till Länsrätten är inte heller en realistisk möjlighet, eftersom detta är en juridisk process som kan ta upp till 6 månader. Jag har aldrig riktigt förstått hur det är tänkt att en överklagande person ska överleva under denna tid.
När jag frågar henne om vad som skulle ha förändrats som plötsligt inte skulle göra mig berättigad till försörjningsstöd, så säger hon att hon "inte har tittat på ansökan" och "att ansökan bedöms varje månad". När jag invänder att ett avslag skulle göra att jag inte kan fortsatta uppgjord planering med AF, så verkar hon inte intresserad av att diskutera detta och säger - liksom tidigare den vik. enhetschefen - att detta är "mitt eget ansvar". Hon säger igen att hon inte har tittat på ansökan, och att hon inte heller brukar diskutera ansökan per telefon. Att bara avfärda frågan om planeringen med AF med att det är "mitt eget ansvar" ser jag inte som realistiskt.
Hennes svar gör också att jag inte kan ta kontakt med min hyresvärd ang. uppskov med hyran, eftersom jag helt enkelt inte vet om jag kan betala hyran. Även om försörjningststödet blir beviljat, så kommer antagligen beskedet om detta först i slutet av veckan, omkring 4-5 september, vilket är ganska sent att ta upp frågan om uppskov med hyran med hyresvärden.
Socialsekreteraren markerar tydligt att hon inte vill diskutera detta ytterligare, och avslutar samtalet med att säga att om jag är missnöjd, så får jag "gå högre upp" till den ordinarie enhetschefen.
Liksom tidigare samtal ang. detta ärende med Socialtjänsten, så är intresset och förståelsen för klientens situation bristfällig. Samtalen präglas mer av att Socialtjänstens personal distanserar sig bakom regler och byråkrati, för att skydda sig själva. Det slår mig också att medan min kritik mer eller mindre viftas bort, så lägger de själva på mig sina regler och procedurer. Att plötsligt ifrågasätta själva försörjningsstödet som denna socialsekreterare gör framstår också som den yttersta maktmetoden, medan hon inte är intresserad av att förstå vad denna situation innebär för klienten. Medan t ex Socialjouren, som en oberoende avdelning, spontant tyckte att detta var märkligt, så viftar stadsdelsförvaltningen bara bort det.
Att plötsligt ifrågasätta hela försörjningsstödet som socialsekreteraren gör i detta ärende - trots att det har blivit beviljat under de senaste 6 månaderna - och att sedan vägra att förklara för klienten varför försörjningststödet skulle vara ifrågasatt, är en ganska elak taktik och en inskolning för klienten i "inlärd hjälplöshet". Detta förstärks av att klientens försök att ifrågasätta och diskutera bemöts av både den vik. enhetschef och socialsekreteraren med att de inte ville diskutera detta och att de avslutar samtalet.
Under helgen har jag haft yrsel av stress- och trötthetssymptom p.g.a. detta ärende och av tidigare trötthet sedan de sista 7 månadernas intensiva arbetsperiod med Starta eget-programmet i samarbete med AF. När jag avslutat detta samtal har jag också domningar i vänsterarmen - vilket är ett starkt stressymptom - vilket gör att jag själv blir orolig och som gör att jag bestämmer mig för att ta kontakt med läkare om detta kvarstår eller blir värre.
Arbetsförmedlingen
Avslutningsvis ringer jag Arbetsförmedlingen, för att diskutera den uppgjorda handlingsplanen. Jag har redovisningsskyldighet mot Arbetsförmedlingen, så jag kan inte annat göra än att berätta för dem om detta ärende och om Socialtjänstens agerande.
Arbetsförmedlaren kommentar är att om var i samma situation som mig, så skulle hon få ont i magen.
Slutsats
Min övergripande bedömning av detta ärende är att det är ett psykologiskt övergrepp - både på individ- och organisationsnivå. Detta är också den respons som jag får från människor som jag pratar med. Det mest skrämmande är detta antagligen bara är ett exempel på Socialtjänstens vanliga arbete - med människor som inte kan eller vågar säga ifrån.
När det gäller bemötandet från Socialtjänsten, så är det anmärkningsvärt vilken oförståelse för klientens situation som detta lilla ärende uppvisar från Socialtjänstens sida. Att ett dylikt ärende är psykiskt och fysiskt utmattande för klienten, och att det undergräver fortsatt motivation för uppgjorda handlingsplanet verkar det finnas lite förståelse för. I stället bemöts argument om minskad motivation med att "det är ditt eget val". Jag anser därför att detta ärende bryter mot ett antal av Socialtjänstlagens paragrafer, som talar om respekt för individen och att samarbeta med individen.
Detta bemötande påminde mig om forskningen kring skillnaden mellan medelklass- och arbetarklass-kommunikation: medelklass-kommunikation handlar om att motivera, medan arbetarklass-kommunikation handlar om att ge order. Att behandla en person ur medelklassen med arbetarklass-kommunikation upplevs bara som förnedrande, kränkande och får en att tro att den andra personen är en ouppfostrad tölp. Min erfarenhet är dock att detta snarare är regel än undantag inom Socialtjänsten. Mellan personalen inom Socialtjänsten används naturligtvis medelklass-kommunikation, men mot klienterna används till stor del arbetarklass-kommunikation.
Detta påminner mig om en forskningsrapport som jag läste om ett av Socialtjänstens behandlingshem för unga kvinnor. En mycket vanlig och anmärkningsvärd kommentar från dessa unga kvinnor var att Socialtjänstens agerande till sist gjorde att de "gav upp" om att bli bättre. Dessa kvinnor anmärkte också att det inte fanns någon kontinuitet, det var ständiga byten av socialsekreterare, behandlingsinriktningen skiftade kontinuerligt och bestämdes hela tiden över deras huvuden.
Mycket av den verksamhet som Socialtjänsen har är metoder som inte är vetenskapligt utvärderade, vilket aldrig skulle accepteras t ex inom den medicinska världen. Detta bryter också mot socialtjänstlagens paragraf om att all verksamhet ska vara vetenskapligt utvärderad och enligt beprövad praxis. Kritiker anser också att detta beror på diskriminering p.g.a. klass och status, eftersom den största delen av Socialtjänstens klienter kommer från arbetarklass.
Mot bakgrund av hur klumpigt Socialtjänsten skött detta relativt enkla ärende och mot bakgrund av resonemanget ovan om begreppet "inlärd hjälplöshet", så börjar jag förstå vad dessa unga unga kvinnor pratar om. Personligen skulle jag vara livrädd om jag skulle ha sociala problem och tvingas ha kontakt med Socialtjänsten.
Personligen uppskattade jag inte heller att mitt argument att försenad hyresinbetalning kan leda till vräkning bemöts med motfrågan om jag har misskött mina hyresinbetalningar, vilket jag bara ser som ett exempel på resonemanget ovan.
Socialtjänsten och Försäkringskassan har för övrigt gjort att klienter tidigare blivit vräkta p.g.a. försenade utbetalningar av olika skäl. Detta verkar dock Socialtjänsten inte vilja vidkännas, men detta verifierades dock som en allmän sanning och som en levande realitet av den hyresvärd som jag pratade med. Det var snarare denna hyresvärd som uttryckte en oro över att en vräkning innebär att klienter inte kan fullfölja uppgjorda handlingsplaner och bli hjälpta, och att människor blir utstraffade från bostadsmarknaden.
Personligen bestämde jag mig för att temporärt lägga den uppgjorda handlingsplanen med AF åt sidan tills detta ärende är avslutat, eftersom det skapar en sådan psykiskt och fysiskt utmattande situation. Jag kan naturligtvis inte heller söka arbete utan ekonomiska resurser.
Jag är redan ganska psykiskt och fysiskt trött efter att ha arbetat intensivt under de senaste sju månaderna med att försöka bygga upp ett eget företag inom ramen för Arbetsförmedlingens Starta Eget-program. Detta har inneburit arbete både veckor, helger och kvällar. Jag har redan stressymptom i form av oro, svårigheter att slappna av och sömnproblem, så detta var nog det absolut sista jag behövde just nu. Att ofrivilligt bli inblandad i detta ärende, när jag i grunden inte gjort något fel, tillsammans med det oprofessionella och oförstående bemötandet från Socialtjänsten, gjorde till sist att stressymptomen förstärktes och min vänsterarm domnande av. Detta är ett starkt stressympton, som kan leda till hjärtinfarkt om man inte tar det som den varningsignal som det är. Detta gjorde också att jag blev orolig själv, och jag bestämde mig för att söka läkare om detta kvarstår eller blir värre.
Dessutom vet jag inte när utbetalning slutligen kommer att ske. Jag har aldrig tidigare varit försenad med hyra, så jag vet inte heller vad min hyresvärd kommer att svara ang. anstånd med försenad hyra.
Enligt § 7 förvaltningslagen anser jag att stadsdelsförvaltningen borde ha sett över sina postrutiner tidigare. Registratorn var redan medveten om att det uppstått förseningar och eftersläpningar av posten, medan vik. enhetschefen inte var medveten om detta - utan mera verkade tycka att detta var mitt individuella problem.
Att posten blir försenad närmare 9 dagar är också en sådan exceptionell situation att man borde ha infört åtgärder tidigare, för att kunna lösa denna situation på ett smidigt sätt och se till klientens bästa genom att utbetalningar kan ske inom rimlig tid - i stället för att bara skylla på Posten och hänvisa till sitt ordinarie regelverk när det gäller tid att behandla ansökningar. Kuvertet med min ansökan var dessutom poststämplat den 15 augusti, vilket borde ha skickat upp en varningsraket.
Avslutningsvis berättar en artikel i lokaltidningen om att stadsdelsförvaltningen skickade ut ett meddelande om att klienter som kom för sent till möten p.g.a. den tidigare busstrejken i Stockholm, fick försörjningstödet avslaget. Klienterna blev således ansvariga för busstrejken som de inte hade någon kontroll över, samtidigt som relationen mellan förseelsen och det indragna försörjningsstödet framstår som utan rim och reson. Det framstår som en överdriven Behavioristisk straff/belöning-metodik. Jag tvivlar på att många företag på samma sätt övervägde att dra in sina anställdas löner om de kom för sent, men detta är ganska talande för Socialtjänstens syn på sina klienter. Olika standards verkar dock gälla när Socialtjänsten plötsligt drabbas av Postens förseningar. Då är plötsligt Socialtjänsten inte ansvariga, och trots att delar av stadsdelsförvaltningen var medvetna om dessa förseningar, skickas inte något meddelande ut för att informera klienterna om dessa förseningar, trots att de kan få allvarliga konsekvenser. Klienterna drabbas i båda fallen, men olika standards gäller när det handlar om ansvar. Detta är ytterligare ett exempel på resonemanget ovan om skillnaden mellan medelklass- och arbetarklass-kommunikation, vilket även inkluderar ett maktperspektiv.
Diskutera
Tidigare krönikor
|
| |
| |
|
