5 September 2010
info@socialetik.nu
 
 
Här kan du läsa om etik i socialt arbete.

Du kanske känner att du skulle vilja skriva en krönika. I så fall tar du kontakt med oss på info@socialetik.nu.

Krönikören är alltid en person som vi på socialetik.nu vet vem det är (du kan stå anonym på sidan ändå) detta för att kunna försäkra oss om du är den du utger dig för att vara i krönikan.



Så var det äntligen dags……

Vad händer när socionomstudenten lämnar skolan och går ut i verkligheten? Kim hörde av sig till socialetik.nu och skildrade sitt första möte med jobbet.

Mer om krönikören

…att slänga sig ut i den bistra verkligheten med en önskan och en vilja att förändra för människor som inte haft den bästa turen här i livet. Jag är äntligen klar med min socionomutbildning och färdig för att gå ut och hjälpa och för att försöka rätta till en del av världens orättvisor.

Första jobbet, socialekreterare. Efter en händelserik och grundlig introduktion så började arbetet på allvar. Jag kände mig inte direkt säker på min uppgift men förstod ändå att någon klient måste vara den första. Efter ett givande samtal och en bedömning med de andra mer erfarna socionomerna så var det uppenbart att detta blev ett avslag.

När jag brevledes meddelat klienten mitt beslut fick jag ett samtal från denne som berättade hur lätt man kan få en socialförvaltning på fall, detta var tydligen denne klients stora uppgift här i livet eftersom han enligt egen utsago tidigare lyckats med sådant. Ett socialkontor var något som man lätt kunde jämna med marken och när han ändå tänkte börja processen så var det väl lika bra att starta med mig. Jag förklarade tydligt hur han skulle gå till väga genom att överklaga samt att jag hade medsänt en besvärshänvisning till honom i brevet.

Under samtalet så blev hoten alltmer konkreta och jag fick höra att om inte utredning var klar att hämta före lunch så skulle jag minsann få se. Klockan var vid det här laget runt 10,00. Det fanns ingen att rådfråga så jag bestämde mig att snabbt skriva färdigt utredningen. Hur den blev? En katastrof som inte kan beskrivas i ord. Timmarna fram till lunch har jag lite svårt att minnas idag, det är som ett töcken.

Naturligtvis överklagade klienten mitt beslut, så min fantastiska utredning ligger nu hos länsrätten. I avvaktan på besked har timmarna i sängen med öppna ögon varit många. Mitt första besök och utredning vill jag helst glömma. Men som tur är finns det många klienter som har gett mig så oerhört mycket tillbaka så det känns trots allt som ett spännande och intressant arbete. En fundering. Hur känner sig en kirurg första gången han sätter kniven i någon?

Är det så här det är? Kim heter egentligen något annat. Administratören fick ett brev från Kim. Vi har haft kontakt och enats om att publicera brevet som en krönika.

Diskutera
Tidigare krönikor
 Copyright 2001 UFFE-enheten och Sociala Nätet. info@socialetik.nu
Till SocialEtiks förstasida Till sidans topp